Bodil är 38 år och bor i Kristianstad. Hon har haft ett tufft liv med lång tids vård som inte har hjälpt henne. Bodil har valt att berätta sin historia för dem som vill lyssna och läsa.
Eva Jaegers är sjuksköterska och biträdande föreståndare på Friaborg. En mulen höstdag i november kom Bodil tillsammans med Eva till Stockholm för att bli intervjuad.
Varför vill du berätta din historia Bodil?
Jag vill visa andra att det finns hopp – även om livet ibland kan kännas hopplöst. För mig blev räddningen Friaborgs behandlingshem i Simrishamn. För första gången kände jag att man tog mig på allvar och att man ville hjälpa mig till ett bra liv.
Hur såg ditt liv ut före din tid på Friaborg?
Åh herregud..... Jag växte upp med föräldrar och fyra syskon. Mina hemförhållanden var inte bra. Min barndom präglades av sexuella övergrepp. Första minnet är när jag var 5 år och sen höll det på tills jag blev 22 år.
Jag började skada mig själv i tonåren. Jag utsatte mig även för självsvält. När jag var 17 år förstod omgivningen vad jag höll på med och jag fick tvångsvård. Under väldigt många år flyttades jag runt på olika psykavdelningar i Sverige. Jag upplevde inte att jag fick någon hjälp, utan bara mediciner. Jag kände hela tiden att ingen brydde sig om mig – och jag fick bara bevakning.
Korta perioder var jag ute, då var jag kriminell och jag skadade mig själv som ett rop på hjälp. Jag upplevde inte att jag fick hjälp under de här åren.
Berätta om din tid på Friaborg
Jag kom till Friaborg i Simrishamn i oktober 2007. Det var nästan 20 år efter att man konstaterat att jag var sjuk och behövde hjälp. Jag hade fått min diagnos – schizofreni.
I början var det jobbigt. Jag trodde inte på mig själv och jag trodde inte på någon annan – alla hade svikit. Med tiden började jag förstå att personalen fanns där för mig – trots att jag var besvärlig. Jag fick så småningom DBT-behandling, dialektisk beteendeterapi. Det hjälpte mig mycket.
Jag träffade arbetsterapeuten två gånger i veckan och lärde mig färdigheter. Jag lärde mig också att ändra mitt tankesätt. Successivt fick jag bättre självförtroende och kunde börja lita på människor.
Sakta men säkert fick jag ta mer och mer ansvar – man var inte hos mig hela tiden – det var bra. Jag blev exempelvis fadder för en tjej som kom till Friaborg – då fick jag en viktig uppgift. Jag fick också jobba i köket – vissa fredagar lagade jag mat till alla.
Grunden till mitt liv lades på Friaborg. Jag lärde mig att jag har rättigheter. Vid ett tillfälle kände jag att jag ville byta kontaktperson – och jag hade rätt att göra det. Det kändes så bra, att man lyssnade på mig.
Hur länge var du på Friaborg?
Jag flyttade därifrån i april 2010. Jag var där i 2,5 år.
Hur ser ditt liv ut idag?
Sedan några månader tillbaka bor jag på ett LSS-boende i Kristianstad. Jag har en lägenhet och mår bra. Jag är fullt sysselsatt och har knappt tid att träffa mina stödpersoner – jag går på vattengymnastik, bowlar, lagar mat, stickar och virkar. Jag sitter också med i brukarrådet på mitt boende – vi är en grupp människor som samlas för att prata om vår situation för att förbättra och förändra.
Har du någon kontakt med din familj?
Mamma dog 2007. Pappa har jag ingen kontakt med. Idag har jag kontakt med mina syskon. Min syster mår dåligt, men jag förstår nu att jag inte kan lösa hennes problem.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
Jag vill ha en egen lägenhet och jag vill ha ett jobb. Jag skulle vilja arbeta på en secondhandaffär. Jag vill bli ännu mer självständig.
Vad är det viktigaste du lärt dig?
Jag har lärt mig att leva i nuet. Jag har också lärt mig att det finns många bra människor som man kan lita på.
Nämn något som känns riktigt bra just nu
För första gången har jag fått en riktigt bra kompis. Vi gör väldigt mycket ihop – vi tycker båda två om att laga mat och baka.
Eva Jaegers från Friaborg vill tillägga några saker:
– Bodil var villig att jobba för att nå sina mål. Hon har gjort ett enormt arbete för att komma dit där hon är idag. Vi på Friaborg är så stolta över henne, och vi är glada att ha kunnat bidra med vår kompetens för att stötta henne.
Om någon vill komma i kontakt med Bodil så går det bra att kontakta Eva via e-post: eva.jaegers@aleris.se så förmedlar hon kontakten.
Intervjuade gjorde Annika Kullman Höök