Jagstrukturerande förhållningssätt syftar till att uppnå ett effektivt samarbete och ett bemötande i en anda av respekt och engagemang. Det innebär bland annat att förstå och ta hänsyn till varje enskild människas särdrag och hennes eller hans konkreta verklighet. Utifrån dessa förutsättningar används en speciell samtalsmetodik.
Det jagstrukturerande förhållningssättet utgår från den franske psykoanalytikern Jacques Lacans tanka om människans personlighet, hennes drivkrafter, sätt att handla, tänka och utvecklas. Psykiatern och psykoterapeuten Palle Villemoes omsatte teorierna till en specifik kognitiv personlighetsutvecklande metod, med fokus på förmågan att tänka, tala, känna och förstå sammanhang.
Personlighetsutvecklingen
Människor är olika, var och en av oss är unik. Vi har olika genetiska förutsättningar och olika uppväxtvillkor som formar vår personlighet. Under vår uppväxt utvecklas vårt jag successivt. vi utvecklar vårt språk, vår motorik, vår förmåga att tänka och känna och få en tydlig identitet. Personlighetsutvecklingen fortgår hela livet.
Ibland stannar personlighetsutvecklingen upp, beroende på till exempel kriser och tidiga svårigheter, vilket kan leda till svårigheter som påverkar förmågan att förstå, kommunicera och hantera livet. Det kan visa sig som brister i förmågan att se sammanhang, förstå andra människor, känna empati, kunna koncentrera sig, tänka symboliskt och sätta ord på vad man vill, liksom förmågan att tänka logiskt och långsiktigt kan påverkas.
När personlighetsutvecklingen stannar upp kan en konsekvens bli att det blir svårt att veta vem man är. Bilden av det egna jaget hänger inte riktigt ihop och världen blir svårbegriplig. Vi måste börja med att förstå hur människor med olika personlighetsstrukturer uppfattar och fungerar i tillvaron om vi ska kunna hjälpa till att skapa en utveckling. Ett jagstrukturerande förhållningssätt tar hänsyn till de brister som kan finnas i människors jagstruktur och de svårigheter det medför.