Frihet i demensvården

Demensvård

Vad är skydd? Och vad är begränsning? Två stora frågor som Linda Martinson, regional verksamhetschef på Aleris Omsorg, förkovrar sig i tillsammans med kollegor i regionen. Med hjälp av medel från vår FoU-fond utforskar de hur våra medarbetare kan stötta demenssjuka i att leva sina liv utifrån egna önskemål.

Att flytta in på ett äldreboende innebär en stor livsstilsförändring. Det är inte längre lika självklart att själv bestämma exakt när du vill äta din frukost, duscha, gå ut på promenad eller lägga dig på kvällen. Och det upplevs inte alltid positivt att få hjälp med de dagliga rutinerna, även om personalen gör sitt yttersta för att den äldre ska få ett behagligt liv.

- Vi vet att begränsningar i demensvården förekommer på många håll inom omsorgen i Sverige och de har varit föremål för en mängd forskning och utredningar genom åren, säger Linda Martinson, regional verksamhetschef i Aleris Omsorg, när hon berättar om regionens forskningsprojekt.

Efter att Socialstyrelsen 2010 upphävt föreskrifterna om skydds- och begränsningsåtgärder inom demensvården lanserade Svenskt Demenscentrum, på uppdrag av Socialdepartementet, under 2015 ett utbildningspaket kallat Nollvisionen, i syfte att bidra till att användningen av tvingande och begränsande åtgärder minskar för svensk demensvård. Det innebär att svenska omsorgsgivare genom ”en god omvårdnad ska minska användningen av tvingande och begränsande åtgärder riktade mot enskilda”. 

Idag finns inget lagstöd för att använda tvång och begränsningar i demensvården även om syftet är att skydda individen. Tvingande och/eller begränsande åtgärder kan till exempel vara en sänggrind, att använda bälte i rullstol, att ha låsta dörrar på eller mellan avdelningar. Men även personalens arbetssätt och rutiner, till exempel vid sänggång, vid överrapportering eller måltidssituationer, kan upplevas som begränsande av den enskilde äldre. Frågan är hur vi ska arbeta på ett personcentrerat sätt, anpassa våra arbetssätt till de boendes behov och samtidigt skydda äldre demenssjuka personer på våra boenden från skador utan att begränsa dem i vardagen? Ibland kan gränsdragningen mellan tvingande eller skyddande åtgärder vara hårfin.

Linda Martinson- Skillnaden utgörs egentligen av att den boende har givit sitt samtycke, till att exempelvis ha en sänggrind, fortsätter Linda. Då anses sänggrinden vara ett skydd för att inte ramla ur sängen snarare än en tvingande eller begränsande åtgärd, som personalen använder sig av för att skapa trygghet och skydda individen från olyckor. Men ett uttryckligt samtycke kan vara mycket svårt att inhämta vid kognitiv svikt och demenssjukdom. Omsorgspersonalen kan därför hamna i etiska dilemman när det gäller att fatta beslut kring fysiska begränsningsåtgärder, då det både i verksamheten och i lagrummet är oklart när skydd övergår till tvång samt att en demenssjuk person, även om denna lämnar ett indirekt samtycke, inte nödvändigtvis förstår vidden av en frihetsbegränsande åtgärd.

- En av utmaningarna är att personalens kunskapsmognad inom området varierar stort, vilket ger effekt på omsorgen. Ett annat problem kan vara att stora personalgrupper, som dessutom arbetar i skift, leds av en ensam verksamhetschef som därför har en stor utmaning i att samla all personal kring frågan och coacha kring hur arbetet med detta ska bedrivas.

I studien ingår tre äldreboenden inom Aleris; Slottsovalen, Aleris Sarvträsk och Aleris Odinslunds äldreboende, tillsammans med forskare från Institutionen för vårdvetenskap från Ersta Sköndal Bräcke högskola. Studien, som förhoppningsvis kommer att löpa under fyra år har flera delsyften;

  • att beskriva personals uppfattning om skydds- och begränsningsåtgärder vid vård av personer med demenssjukdom
  • att beskriva hur skydds och begränsningsåtgärderna framträder i dokumentation i vård av personer med demenssjukdom
  • att beskriva hur skydds- och begränsningsåtgärder kommer till uttryck i praktisk vård av personer med demenssjukdom
  • att utveckla en modell för implementering av arbetssätt för skyddsåtgärder som exkluderar tvång och begränsningar

- Inom Aleris arbetar vi aktivt med att bidra till ny kunskap och implementera nya metoder inom demens. Eftersom nollvisionen är ett förhållandevis nytt fenomen är detta än så länge ett ganska outforskat område, fortsätter Linda. Vår egen personal och deras upplevelser är nyckeln i den här studien och fokus ska ligga på deras medverkan och delaktighet. Denna typ av studie kallas för aktionsforskning och bidrar till att kartlägga kunskapsnivån hos personalgrupperna samt bidra till ny kunskap genom aktiv medverkan hos dem som deltar i studien. Vi hoppas att studien kommer att resultera i en kunskapsmodell som underlättar informationsöverföring även inom andra områden.

- Jag brinner mycket för att utveckla äldreomsorgens arbete och höja statusen på undersköterskornas dagliga arbete. Undersköterskans vardag är mycket komplex. Som arbetsgivare måste vi bidra med tydliga verktyg och kunskap så att medarbetarna ska klarar av att möta de dagliga, oförutsägbara utmaningarna. Kunskap är nyckeln till en god kvalitet inom omsorgen och det kan göra oss på Aleris ännu mer konkurrenskraftiga, avslutar Linda.

FAKTA

Frågeställning:
Hur kan vi öka kunskapen kring och minska förekomsten av begränsningsåtgärder inom äldreomsorgen? 

Ansvarig: 
Linda Martinson Forskarkollegor: Ersta Sköndal Bräcke högskola – Enheten för vårdvetenskap Region Stockholm Norr – Slottsovalen, Aleris Odinslund och Aleris Sarvträsk 

Finansiär/ projektform: 
Aleris Forsknings- och utvecklingsfond

Till toppen av sidan