Kan musikterapi motverka oro?

Oro är ett begrepp som ofta används när de boende på Lambertseters alders- och sykehjems demensenhet i Oslo visar ett beteende som upplevs som problematiskt eller svårt. Oro kan ses som ett direkt symtom för sjukdomen demens eller som ett uttryck för otrygghet, obehag eller smärtor. Det tar sig ofta uttryck i utåtagerande beteende, skrik eller till exempel genom vandring.

Runa Bosnes Engen, kulturledare och musikterapeut på Lambertseter alders- och sykehjem, startade en studie tillsammans med sin projektgrupp mot bakgrund av att de sett och upplevt hur musik kan ha en positiv effekt på människor som är sjuka i demens. Musik påverkar uppmärksamhet, minne, tal och ger en allmänt lugnande effekt. 

- Läkaren här på Lambertseter fick signaler om att de boende var särskilt oroliga under kvällstid, särskilt vid personalskiftet, berättar Runa, och det fick oss att börja fundera på om vi med musikens hjälp skulle kunna skapa en lugnare miljö på eftermiddagarna och på så sätt minska de boendes oro på kvällarna.

- Det vi i första hand vill studera är om musikstunderna har en effekt på den generella oron och i andra hand om de kan påverka behovet av lugnande och smärtstillande mediciner. Vår studie innebär även att vi tittar på om det kan finnas samband mellan de boendes oro och de anställdas trivsel på arbetsplatsen, fortsätter Runa.

Metoden

Lambertseters äldreboende och sjukhem har 20 platser på sin demensenhet, fördelat på fyra enheter för äldre demenssjuka. Tidigare har en sångstund erbjudits varje vecka och vid behov har man även haft individuella uppföljningar av denna.

- Inom geriatrin, vården av äldre, används musikterapi ofta som smärtlindring, avledning eller som en lugnande metod vid stress, depression eller ångest, säger Runa. Det vi vill göra nu är att gå mer systematiskt tillväga för att undersöka musikterapins potentiella effekt mot oro hos de boende på vår demensavdelning.

Efter att först genomfört en månads studie utan någon musikterapi alls, för att syna ett ”normalläge” på boendet, har musikterapin sedan pågått i drygt tre månader. Två gånger per vecka samlas alla boende på demensenheten och de delas upp i grupper om max fem personer per grupp. Varje grupp har sedan arbetat i 30 minuter.

Musikstunden har förlagts till en stund strax före ett skifte av personal, en tidpunkt som är extra känslig med tanke på den oro som kan visas på avdelningen då. 

Genom intervjuer med de boendes primärkontakter, både före och efter den tre månader långa studien kan nu Runa och hennes projektgrupp kartlägga de boendes beteende och eventuella förändring. Personalen på avdelningen har dessutom fått fylla i ett enkelt formulär efter varje avslutat arbetspass för att Runa ska kunna kartlägga deras upplevelser av arbetsdagen, med tanke på de boendes oro och deras egen trivsel under arbetspasset. Dessutom har en genomgång av utdelade mediciner, smärtstillande eller beroendeskapande, gjorts under denna period. 

- Vi har alltså inte fokuserat specifikt på enskilda individer som visar oro utan studerat alla som vistas i den här miljön, fortsätter Runa.

- Det finns också ett miljöanpassat perspektiv i studien eftersom man på Lambertseters demensenhet har ett ömsesidigt inflytande av alla som är en del av miljön där. Vår huvudfokus har därför inte legat på om den enskilde boende visar tecken på oro utan mer på hela den psykosociala miljön på avdelningen. På sikt vill vi kunna genomföra en förbättring av de verktyg och metoder som personalen använder för att de boende ska få det bättre.

Musikens effekter

- Det är ännu för tidigt i processen för att kunna peka på exakta resultat men det vi kan redogöra för är vissa observationer som gjort under perioden. Det vi har sett är att musikterapin har verkat dämpande på oro, där och då, i musikgrupperna. De boende har visat en förmåga att hålla ett gemensamt fokus och en uppmärksamhet utan att tappa sin koncentration. De har lyckats ha ett här-och-nuperspektiv.

- Utöver det har vi också sett att de boende har lyckats lära sig nya sånger under perioden vilket är anmärkningsvärt med tanke på långt gången demenssjukdom. Vi ser också att de boende har blivit mer uppmärksamma på varandra i grupperna. De reagerar på varandra genom leenden, skratt och kommentarer och har under perioden visat en generellt större grad av igenkänning och gemenskap än tidigare.

- Vi ser mycket fram emot att få fram slutsatserna ur materialet. Med så många infallsvinklar som vi har, med både kvalitativ inblick i musikterapin här-och-nu, samt den kvantitativa registreringen av beteendet i ett längre perspektiv så hoppas vi på att få en fullgod och enhetlig bild av vilken betydelse musikterapin kan ha, avslutar Runa.

FAKTA

Frågeställning: Kan musikterapi bidra till att motverka oro på en demensenhet? I så fall, hur?

Ansvarig: Runa Bosnes Engen, Kulturledare och musikterapeut, Lambertseter Alders- og Sykehjem

Delansvariga: Läkare/ överläkare Thomas Amundsen. Ekstern forskningsmedarbetare: Musikterapeut: Frode Aass Kristiansen.   

Finansiär/projektform: Aleris Forsknings- och utvecklingsfond

Till toppen av sidan