Spirometri barn

Spirometri är den enskilt mest värdefulla undersökningen för att ställa astmadiagnos och för att göra astmakontroller. Spirometri mäter, förenklat beskrivet, hur mycket av lungornas volym man kan utnyttja och hur trånga luftrören är.

Spirometriundersökningen kräver dels att barnet samarbetar och dels att det är så motoriskt moget att det kan klara den speciella blåsteknik som krävs. Det här innebär i praktiken att barn under 5 års ålder sällan klarar att genomföra undersökningen och ibland har betydligt äldre barn än så väldigt svårt att få till det.

Så här går undersökningen till:

Innan undersökningen mäter och väger vi barnet. Det är för att datorn ska kunna jämföra barnets resultat med kända normalvärden. Därefter får barnet en näsklämma och får stoppa in munstycket i munnen. Barnet ska sedan göra en maximal inandning och därefter blåsa ut så hårt och så länge det kan. Det här upprepas ett par gånger.

Efter det kommer ansträngningsprovokationen. Det går i praktiken till så att barnet får springa upp och ned i trapporna en tidsperiod som vi bestämmer (oftast 6-8 minuter). Därefter får barnet hämta andan i några minuter och sedan blåsa i spirometern igen.

När vi är nöjda ger vi barnet en hög dos Ventoline som är en luftrörsvidgande medicin. Efter 15 minuters vila får barnet blåsa i spirometern igen och sedan är undersökningen klar.

Spirometern är ett underutnyttjat instrument!

Att bara blåsa en spirometri ger väldigt lite information eftersom det är så stor spridning i normalvärdena (ungefär som att vissa är korta har en del små lungor).

Ett sätt att förbättra känslighet och precition är att ge luftrörsvidgande medicin och efter ett tag göra om undersökningen (s.k reversibilitetstest). Man ser då ibland att vid astma så minskar motståndet i luftrören och mätvärdena förbättras. Även den här kombinationen fångar bara upp en liten del av alla med astma.

Vi har gjort en egen undersökning där metoden utvärderades och spirometriresultaten bedömdes hos en grupp barn som bedömdes ha en obehandlad eller underbehandlad astma. Vi fann att bara 22 procent föll ut som positiva. Om man däremot kombinerade med spirometri efter ansträngningsprovokation (vilket försämrar mätvärdena) ökade känsligheten till 66 procent eller ända upp till 90 procent om något mindre strikta gränser för vad som räknas som positivt resultat användes.

Författare: Fredrik Cederblad, barnläkare på Aleris Barncentrum & Vårdcentral Uppsala

Till toppen av sidan