Falls in ambulatory individuals with spinal cord injury

Sammanfattning

Bakgrund

Fall hos gångare med kronisk ryggmärgsskada (RMS) är vanligt och kan få negativa följder, dock är detta ett relativt outforskat för denna grupp och resultaten är inte entydiga. Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling var att studera förekomsten av, och identifiera riskfaktorer för, återkommande fall (>2) och fall med skada hos gångare med RMS.

Metod

Ett konsekutivt urval på 224 personer med kronisk (≥ 1 år) traumatisk RMS, och minst 18 år gamla som deltog i regelbundna uppföljningsprogram på två rehabiliteringscentra i Norge och Sverige, ingick. Personer med AIS A och B ovanför C5 eller skador nedom L5 exkluderades. Vid baslinjenmätningen blev deltagarna intervjuade, undersökta och fick svara på frågeformulär om variabler som antogs vara viktiga för fall och fall risk, tex om fall föregående år. Fall registrerades under ett år via sms varannan vecka med frågan „Har du fallit de senaste två veckorna?‟ Vid fall gjordes en telefonintervju om antal fall, fallskador upplevd orsaktil fall.

Resultat

Studie I, en tvärsnittsstudie (n = 224) med både rullstolbrukare (n=151) och gående personer (n=73), fann att 73 prosent av deltagarna rapporterade att de fallit föregående år och att 51 prosent rapporterade återkommande fall (>2). Gående, yngre och aktiva individer hade högre risk för återkommande fall, och olika faktorer var associerade med återkommande fall hos gångarna och hos rullstolsburna. Studie II, en 12 månader longtudinell obaservtionsstudie, inkluderade enbart gångarna (n = 68). Femtiosex (82%) av dessa rapporterade fall och 33 (48 %) rapporterade återkommande fall. Av 272 rapporterade fall, ledde 41 prosent till skada. Fyra procent, alla kvinnor, ådrog sig allvarliga skador. Återkommande fall föregående år och rädsla för att falla predicerade återkommande fall och fall med skada. Lägre maximal gånghastighet predicerade också återkommande fall. I studie III, en kvalitativ intervjustudie med 15 gångare om erfarenheter av, och uppfattningar om, fall, fallrisk och konsekvenser av fall. Deltagarna ansåg fall att var en del av livet; de var försiktiga, men tog också risker. Fall i vardagssituationer påverkade deras identitet och självbild som friska och välfungerande. Några få uttryckte stor oro for att falla. I studie IV, en valideringsstudie med 46 personer som kunde gå minst 10 meter, jämförs de psykometriska egenskaperna till två balansskalor; Berg Balance Scale och Mini-bestest. Båda skalorna visat sig vara valida, men Mini-Bestest passade bäst för denna grupp då den hade bättre mätegenskapar och saknade takeffekt.

Slutsats

Fall och fallskador var vanligt ibland gångare med RMS. Återkommande fall tidigare år och rädsla för att falla kunde predicera återkommande fall och skadliga fall. I tillägg var långsammare maximal gånghastighet en prediktor för återkommande fall. Mini-BESTest var bästa valet av balansskala för denna grupp. Deltagarna i intervjustudien ansåg att fall var en del av livet, men att fall rubbade deras självidentitet som frisk och välfungerande. Studierna visar att lämliga fallförebyggande åtgärder anpassade till gångare med RMS behövs.

Abstract

Background

Falls in ambulatory individuals with chronic spinal cord injury (SCI) are common and may have adverse consequences. Little and inconclusive research has been done in this population, and there is a need for more knowledge in order to develop prevention strategies appropriate for this population.

Aim

The overall aim of this thesis was to study the incidence of and identify the risk factors for recurrent (>2) and injurious falls in ambulatory individuals with SCI.

Method

A consecutive sample of 224 individuals with chronic (≥ 1 year) traumatic SCI and at least 18 years old attending regular follow-up programs at two rehabilitation centres located in Norway and Sweden, were included. Individuals with complete motor lesions above C5 (AIS A and B) or lesions below were excluded. At baseline data believed to be important for falls and fallrisk were collected through interviews, clinical tests, questionnaires including fall history the previous year. The following 12 months falls were monitored using an automatic short message service (SMS) posted every second week. The participants answered „yes‟ or „no‟ to the question: „Have you been falling the past two weeks? A positive answer was followed by a structured telephone interview. The number of falls, fall-related injuries and severity of the injuries as well as the perceived causes of the falls were registered.

Results

Study 1, a cross-sectional study (n=224) including both wheelchair users and ambulatory individuals, found that 73 per cent of the participants reported falling and 51 per cent reported recurrent falls (>2) the previous year. Ambulatory, younger and active individuals had higher risks of recurrent falls, and different factors were associated with recurrent falls in ambulatory individuals and wheelchair users. Study II, a longitudinal observational study, included the ambulatory subgroup (n=68). Fifty-six (82%) of the participants reported falling and 33(48%) reported recurrent falls. Of 272 reported falls, 41per cent were injurious. Four per cent, all women, experienced serious injuries. Reporting recurrent falls the previous year and fear of falling could predict recurrent and injurious falls. Reduced maximal walking speed was also a predictor of recurrent falls. Study III included a purposeful sample of 15 ambulatory individuals who shared their experiences and perceptions on falls, risk of falling and fall-related consequences. The participants considered falls to be part of life and took precautions, but were also willing to take risks if important for self-image. However, falls in every-day situations interfered with their selfimage as healthy and well-functioning. A few expressed inexpedient concerns about falling. Study IV, a methodological study, validated and compared the psychometric properties of two balance scales; the Berg Balance Scale and the Mini-BESTest in 46 individuals able to walk 10 metres. Both scales were valid, but the Mini-BESTest seemed to be preferable in ambulatory individuals with SCI due to lack of ceiling effect, better responsiveness and better scaling properties.

Conclusion

Falls and injurious falls were common in ambulatory individuals with SCI. A history of recurrent falls and fear of falling could predict recurrent and injurious falls. In addition slower maximal walking speed was a predictor of recurrent falls. Participants considered falls to be a part of life, but falls affected self-identity as „normal‟ and well-functioning. Mini-BESTest was the best scale for measuring balance control in this group. The studies show that there is a need for fall prevention measures adapted for the ambulatory SCI population.