Urininkontinens innebär att urin läcker ofrivilligt. Besvären är vanliga hos både kvinnor och män. För vissa innebär urinläckaget endast mindre besvär, medan det för andra kan påverka vardagen och livskvaliteten betydligt. Urininkontinens är ofta inte tecken på någon allvarlig sjukdom, men ibland kan besvären ha en bakomliggande orsak som behöver utredas och behandlas.
Inkontinens innebär att kroppens förmåga att lagra urin eller kontrollera tömningen är nedsatt. Urinblåsan styrs av ett komplext samspel mellan nerver, muskler och bindväv. När en del av detta system brister uppstår urinläckage. Tillståndet klassificeras inte som en sjukdom i sig, utan som ett symtom med varierande bakomliggande orsaker.
Symtombilden varierar beroende på typ av inkontinens, men inkluderar ofta:
För att kunna erbjuda rätt behandling av inkontinens behöver man först fastställa vilken typ av urininkontinens det rör sig om.
Den som har svårt att tömma urinblåsan ordentligt kan få en stor mängd urin kvar i blåsan efter att ha kissat. När blåsan blir överfylld kan urin läcka genom urinröret. Detta kallas överrinningsinkontinens. Tillståndet är vanligare hos män och kan exempelvis bero på ett hinder i urinvägarna, såsom en förstorad prostata. Det kan även finnas andra orsaker till att urinblåsan inte töms normalt. Överrinningsinkontinens och blåstömningssvårigheter behöver utredas. Om tillståndet inte behandlas kan urinblåsan och i vissa fall även njurarna påverkas.
Den vanligaste orsaken hos män är en godartad prostataförstoring som blockerar urinröret. Det kan även bero på en försvagad blåsmuskel eller neurologiska skador som påverkar blåsans känsel.
Behandling av överrinningsinkontinens syftar till att återställa fritt avflöde.
Kallas ofta för överaktiv blåsa. Det kännetecknas av ett plötsligt och kraftigt behov av att kissa som är svårt att häva.
Blåsmuskeln drar ihop sig ofrivilligt även vid små urinmängder. Orsaken är ofta okänd, men kan vara kopplad till urinvägsinfektioner, sköra slemhinnor efter klimakteriet, eller neurologiska sjukdomar.
Vid ansträngningsinkontinens sker läckage i samband med att trycket i buken ökar, exempelvis när man hostar, nyser, hoppar eller lyfter tungt.
Hos kvinnor beror ansträngningsinkontinens oftast på försvagad bäckenbottenmuskulatur efter graviditet, förlossning eller hormonella förändringar. Hos män kan det uppstå efter prostataoperationer om slutmuskeln har skadats.
Detta är en kombination av ansträngnings- och trängningsinkontinens. Behandlingen inriktas oftast på det symtom som patienten upplever som mest besvärande.
För många patienter är egenvård det första steget mot en bättre blåskontroll. Genom att träna rätt muskler och ändra vissa vanor kan du ofta lindra, och ibland helt bota, både ansträngnings- och trängningsinkontinens.
Främst för: Ansträngningsinkontinens
En stark bäckenbotten ger stöd åt urinröret och hjälper till att hålla tätt när trycket i buken ökar (t.ex. vid hosta eller hopp). För att träningen med knipövningar ska ge effekt måste du hitta rätt muskler.
Det tar ofta 3–6 månader av daglig träning innan du märker full effekt. En uroterapeut kan hjälpa dig att utforma ett individuellt program om du är osäker på tekniken.
Främst för: Trängningsinkontinens
Om du lider av trängningar har din blåsa vant sig vid att signalera "kissnödig" även när den inte är full. Blåsträning handlar om att lära blåsan att behålla urinen längre och bryta det invanda mönstret.
Du bör söka medicinsk bedömning om:
Obs! Om du har blod i urinen (synligt eller osynligt) ska detta alltid utredas skyndsamt för att utesluta tumörsjukdom i urinvägarna.
På Aleris urologmottagningar genomförs en basutredning som kan kompletteras med avancerade undersökningar vid behov.
Laboratorieprover tas för att utesluta andra sjukdomar som kan påverka urinvägarna eller njurfunktionen.
Det första vi gör är en analys av urinen för att leta efter tecken på urinvägsinfektion (bakterier/vita blodkroppar), socker (tecken på diabetes) eller blod (hematuri).
Om snabbtestet visar tecken på infektion skickas urinen på odling för att exakt identifiera vilken bakterie det rör sig om och vilket antibiotikum som biter bäst.
Vi mäter njurarnas funktion genom att kontrollera kreatininvärdet i blodet. Detta är särskilt viktigt om du har svårt att tömma blåsan helt, då högt tryck i blåsan över tid kan skada njurarna.
Hos män med vattenkastningsbesvär kontrolleras ofta PSA-värdet i blodet med ett PSA-prov för att bedöma prostatans aktivitet och utesluta prostatacancer som orsak till besvären.
Objektiva mätningar hjälper oss att förstå hur din urinblåsa arbetar i vardagen. Det kan bli aktuellt med någon eller några av följande mätningar.
Blåstömningsdagboken är vårt viktigaste utredningsverktyg. Under 2–3 dygn får du hemma fylla i en lista där du noterar tidpunkter för toalettbesök, uppmätt urinmängd (med måttbägare) samt eventuella urinläckage. Listan ger oss en tydlig bild av blåsans kapacitet, dygnsrytmen och vätskeintaget.
Direkt efter att du har kissat mäter vi om det finns urin kvar i blåsan med hjälp av en bärbar ultraljudsmaskin. Undersökningen är smärtfri och sker utanpå magen. Kvarvarande urin (resurin) är en grogrund för bakterier och en vanlig orsak till återkommande infektioner och inkontinens.
Du får kissa i en specialanpassad toalett eller tratt som registrerar urinstrålens hastighet och flödeskurva. En svag stråle kan tyda på ett hinder (t.ex. prostataförstoring) eller en svag blåsmuskel.
Vid behov kan vi be dig väga dina inkontinensskydd före och efter användning. Det ger ett objektivt mått på hur stora urinmängder som faktiskt läcker ut, vilket styr valet av behandling eller operation.
En fysisk undersökning är nödvändig för att bedöma anatomin och funktionen i bäckenbotten. Undersökningen skiljer sig åt beroende på om du är man eller kvinna, men syftet är alltid att hitta fysiska orsaker till läckaget.
Läkaren gör en gynekologisk undersökning för att bedöma slemhinnornas status (torra slemhinnor är en vanlig orsak till besvär). Vi kontrollerar också om det finns tecken på framfall (prolaps), där urinblåsan eller livmodern har sjunkit ner och trycker mot slidan. Därefter testas knipförmågan genom att du får knipa runt läkarens finger. Detta visar muskelstyrkan och om du hittar rätt muskler.
Läkaren känner på prostatakörteln via ändtarmen (rektalpalpation).
Vid oklara symtom, synligt blod i urinen eller återkommande besvär behöver vi ibland titta inuti urinvägarna med bilddiagnostik.
Cystoskopi är en undersökning där läkaren inspekterar insidan av urinröret och urinblåsan. Ett tunt, böjligt instrument med en kamera i änden (cystoskop) förs varsamt in genom urinröret. Undersökningen görs i lokalbedövning med hjälp av en bedövande gel som sprutas in i urinröret. Det kan spänna lite, men gör sällan ont.
Undersökningen görs för att utesluta förändringar i blåsan (såsom tumörer eller stenar), se om det finns förträngningar i urinröret, eller bedöma prostatans påverkan på urinröret inifrån.
Med hjälp av ultraljud kan vi se mjukdelar som inte syns på vanlig röntgen. Det är en helt smärtfri undersökning som sker utanpå kroppen. Vi tittar på njurarna för att utesluta att det finns någon vidgning av njurbäckenet, vilket kan ske om blåsan inte töms ordentligt och urinen backar upp mot njurarna. Vi letar även efter njursten eller tumörer.
Ultraljud används ofta för att mäta prostatans exakta volym, vilket är nödvändigt för att välja rätt metod vid en eventuell operation.
Kontakta i första hand din vårdcentral om du har återkommande urinläckage, kraftiga trängningar eller svårt att tömma urinblåsan. Där kan en första utredning göras och lämplig behandling planeras. Beroende på typen av besvär kan du få hjälp av exempelvis en läkare, uroterapeut, sjuksköterska, fysioterapeut, gynekolog eller urolog. Sök vård skyndsamt om du plötsligt inte kan kissa alls, får kraftig smärta över urinblåsan eller får andra snabbt tilltagande besvär från urinvägarna.