Basalcellscancer (basaliom), är den vanligaste formen av hudcancer och blir allt vanligare. Den uppstår i hudens basalcellslager och växer långsamt. Även om sjukdomen mycket sällan sprider sig till andra organ kan den orsaka skador lokalt om den inte behandlas. Prognosen är mycket god om behandling ges i tid, och de allra flesta blir helt botade.

Basalcellscancer är starkt kopplat till solexponering och drabbar främst områden som ofta utsätts för sol, till exempel ansikte, hals och bål.

Vad är basaliom?

Basalcellscancer är Sveriges vanligaste cancerform och drabbar framför allt vuxna, särskilt personer med ljus hud och i hud som har varit utsatt för långvarig solexponering. Basalcellscancer utgår från hudens basalceller – cellerna i det nedersta skiktet av överhuden (epidermis). När en basalcell av någon anledning börjar dela sig okontrollerat, uppstår en tumör.

Prognosen för basalcellscancer är mycket god – tumören växer endast lokalt och ger så gott som aldrig metastaser.

Orsak

Den vanligaste orsaken är långvarig exponering för solens ultravioletta strålning, men också solariesolning och en ärftlig ökad risk kan bidra. I Sverige diagnosticeras varje år över 70 000 fall, framför allt hos personer över 50 år, men även yngre kan drabbas, särskilt om de har ökad solexponering eller ljus hudtyp. Det finns olika typer av basalcellscancer:

Ytlig (superficiell) basalcellscancer

Ytlig basalcellscancer visar sig oftast som rodnade eller eksemliknande fläckar. Dessa förekommer oftast på bålen och ibland flera samtidigt. Fläckarna kan vara lätt fjällande och ibland utveckla små sår, men tillväxten är mycket långsam.

Knutformad (nodulär) basalcellscancer

Den nodulära formen uppträder typiskt som en pärlemorglänsande, välavgränsad knuta – ibland med små ytliga blodkärl. Den har ofta en vallartad kant och ibland en central fördjupning eller ulceration (småsår). Förändringen växer långsamt men kan, obehandlad, successivt förstöra underliggande vävnad.

Aggressiv/infiltrativa basalcellscancer

Aggressiv basalcellscancer har ett mer infiltrativt tillväxtsätt. Dessa kan vara svåravgränsade, kännas fasta och ärrliknande och ha en mer diffus utbredning jämfört med andra former. Aggressiva former sitter oftast i huvud- och halsområdet och kan växa ned i djupare hudlager och angripa nerver eller brosk, vilket kräver mer omfattande behandling.

Symtom på basalcellscancer

Basalcellscancer uppträder ofta som en nytillkommen hudförändring. Att känna igen symtomen tidigt är viktigt för att kunna ställa diagnos och ge behandling i så tidigt skede som möjligt. Tumören växer långsamt och symtomen kan vara subtila och variera beroende på typ och placering.

• Nytillkommen hudförändring i form av en knuta, fläck eller sår som inte läker
• Glansig knuta som kan vara hudfärgad, röd, rosa, vit, brun eller nästan genomskinlig och ofta med små blodkärl på ytan.
• Rodnad eller eksemliknande fläck som fjällar, är väl avgränsad och inte förbättras av mjukgörande krämer
• Sårbildning som börjar som en fläck eller knuta och utvecklas till ett sår som inte läker eller återkommer
• Pigmenterade förändringar som kan vara bruna, svarta, blåaktiga eller pärlemorskimrande, ibland med upphöjd kant
• Förändringen kan blöda eller bilda skorpor

Ytliga typer förekommer oftast på bålen, medan knutformade och aggressiva förändringar vanligtvis finns i ansiktet, på öron eller andra områden som exponerats mycket för solljus.

Var alltid uppmärksam på hudförändringar som är nytillkomna, förändras över tid eller inte läker – särskilt om de sitter på områden som ofta exponeras för sol.

Undersökning och utredning

Vid misstanke om basalcellscancer utförs en klinisk bedömning av läkare. Huden inspekteras med dermatoskop, som förstorar förändringen och gör det lättare att ställa diagnos. Ofta fotograferas förändringen. Vid otydliga fall kan ett hudprov (biopsi) tas för mikroskopisk analys.

I vissa fall väljer läkaren också att komplettera med ytterligare undersökningar om tumören är stor eller placerad så att avancerad behandling behövs.

Behandling

Hur basalcellscancer behandlas avgörs av vad det är för typ, dess storlek och placering samt patientens allmänna hälsotillstånd. Syftet är att helt avlägsna basalcellscancern och minska risken för återfall med minsta möjliga påverkan på omkringliggande vävnad. Behandlingsalternativen är många: operation, skrapning med efterföljande frysbehandling eller bränning, ljusbehandling, behandling med speciella krämer och strålbehandling.

Operation

Den vanligaste behandlingen för basalcellscancer är kirurgiskt avlägsnande. I lokalbedövning skärs tumören bort med en säkerhetsmarginal för att minimera risken för återfall. Vid vissa typer av basaliom eller svåråtkomliga placeringar kan så kallad Mohs kirurgi användas för att kontrollera att alla cancerceller är borta.

Frysbehandling

Frysbehandling (kryoterapi), lämpar sig främst för ytligt basalcellscancer och ibland vid nodulärt basalcellscancer. Behandlingen innebär att tumören fryses bort med flytande kväve oftast med föregående skrapning av tumören vilket sker i lokalbedövning. Behandlingen upprepas ibland vid samma behandlingstillfälle och efterlämnar ofta ett ljusare ärr.

Ljusbehandling

Fotodynamisk terapi (PDT) är en metod där tumören först behandlas med en ljuskänslig kräm som får verka i tre timmar och sedan belyses med rött ljus som förstör cancercellerna. Ljusterapi lämpar sig bäst för behandling av ytliga former av basalcellscancer.

Bränning och skrapning

Vid små ytliga tumörer används ibland skrapning följt av bränning med elektrokirurgiskt instrument. Metoden tar bort tumören mekaniskt och med värme.

Behandling med kräm

Imikvimodkräm (Aldrara) är en topikal behandling för behandling av ytliga basalcellscancer. Krämen appliceras 5 gånger per vecka (vanligen måndag-fredag) i 6 veckor. 
Fluorouracilkräm (Efudix) har indikation för behandling av ytliga basalcellscancer i många länder, men är för närvarande ett licenspreparat i Sverige. 

Strålbehandling

Vid utbredd, svåråtkomlig eller återkommande basalcellscancer kan strålbehandling användas. Det är ett alternativ för patienter som av olika skäl inte kan opereras, till exempel hos äldre patienter eller vid tumörer på svåråtkomliga ställen. Strålbehandling ges i flera omgångar och kan vara effektiv, men används mer sällan eftersom andra metoder ofta är enklare och ger färre biverkningar.

Övriga behandlingar

Vid mer avancerade fall kan ibland andra behandlingsmetoder användas.

Minska risken för hudcancer

Den viktigaste åtgärden för att minska risken för olika hudcancer är att skydda huden mot solens UV-strålar.
Sola med försiktighet, använd kläder, hatt och solskyddskräm, och undvik solarium. Speciellt viktigt är det att skydda barn och ungdomar, eftersom mycket solexponering tidigt i livet ökar risken för att utveckla hudcancer senare. Ärftlighet och vissa sjukdomar eller mediciner kan också påverka risken.

• Använd kläder och hatt vid stark sol
• Uppsök skugga under dagens mest intensiva soltimmar
• Använd solskydd med hög solskyddsfaktor (SPF) som skyddar mot solens UVB-strålar och för skydd mot solens UVA-strålar bör produkter även märka med ”Broad Spectrum” eller ”UVA i cirkel-symbolen” väljas.
• Undvik solarium helt och hållet

Personer som redan haft basalcellscancer bör vara extra noga med att skydda huden, eftersom risken för nya förändringar är förhöjd.

När bör jag söka vård?

Sök vård vid nytillkomna hudförändringar som:

• En knuta, fläck eller sår som inte försvinner på några månader.
• Ett sår eller eksemliknande förändring som uppträder och inte läker trots behandling.
• En hudförändring som förändras i storlek, form eller färg, eller som blöder eller kliar.

Det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra. Tidig behandling ger bästa prognosen och minskar risken för komplikationer.
Hos Aleris kan du få hjälp med undersökning, bedömning och behandling.