Skivepitelcancer är en form av hudcancer som oftast uppstår på hud som under lång tid har varit utsatt för sol, även om man inte har bränt sig. Den visar sig ofta som en rodnad, fjällande fläck, en knuta eller ett sår som inte vill läka. Skivepitelcancer är inte ofarligt och kan obehandlad  växa djupare ner i huden och, i vissa fall, sprida sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen.

Vad är skivepitelcancer?

Skivepitelcancer är en form av hudcancer som uppstår i hudens skivepitelceller, de celler som bildar hudens yttersta lager. Skivepitelcancer är den näst vanligaste typen av hudcancer efter basalcellscancer. Den utvecklas ofta i hud som under lång tid utsatts för solens ultravioletta strålning, men kan även uppstå i slemhinnor eller ärrvävnad. Sjukdomen växer vanligtvis långsamt men kan sprida sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen om den inte behandlas i tid.

Det är ovanligt med skivepitelcancer om man är under 40 år.

Symtom

Tecken på skivepitelcancer kan variera, men vanliga symtom är en hudförändring som inte läker. Förändringen kan börja som en röd, fjällande fläck, ett sår eller en knuta och ibland uppträder den som en vårtlik förändring.

• En hudförändring som inte läker
• Röd, fjällande fläck som blir kvar
• Knuta eller förtjockning i huden
• Sår som blöder eller känns ömt
• Vårtlika hudförändringar
• Förändringar som gradvis växer eller blir hårdare

Orsak

Den vanligaste orsaken till skivepitelcancer är långvarig exponering för solens UV-strålning eller solarieljus. Andra riskfaktorer är till exempel ett nedsatt immunförsvar, långvariga sår eller ärr, i tidigare strålbehandlat område, brännskada samt exponering för vissa kemikalier. Personer med ljus hud, ljust hår och ljusa ögon har en högre risk eftersom deras hud har mindre naturligt skydd mot solen. Även tidigare hudcancer eller förstadier till hudcancer ökar sannolikheten för att utveckla skivepitelcancer. Risken att utveckla skivepitelcancer ökar med åldern.

Utredning och behandling

Skivepitelcancer blir allt vanligare men de flesta som får sjukdomen blir av med den efter behandling. 

Undersökning

Diagnosen ställs av läkare, ofta en hudspecialist. För att avgöra om det rör sig om skivepitelcancer görs en klinisk undersökning och ibland kompletteras detta med olika bilddiagnostiska metoder.

Huden

Hudförändringen granskas noggrant och med hjälp av ett dermatoskop (förstoringsinstrument med belysning). För att säkerställa diagnosen kan en hudbiopsi (litet prov) tas från förändringen och analyseras i mikroskop eller så opereras hudförändringen bort direkt i sin helhet.

Lymfkörtlarna

Läkaren känner igenom de närmaste lymfkörtlarna för att se om de är förstorade. Vid misstanke om spridning kan ultraljud eller finnålspunktion användas för att ta prov på lymfkörtelceller.

Datortomografi

Vid mer avancerade fall kan datortomografi eller magnetkamera göras för att undersöka om cancern har spridit sig till djupare vävnad eller andra organ.

Behandling vid förstadium till skivepitelcancer

Om hudförändringen ännu inte utvecklats till invasiv cancer utan är ett förstadium (skivepitelcancer in situ) kan olika lokalbehandlingar användas:

Frysbehandling (kryoterapi)

Hudförändringen fryses bort med flytande kväve oftast med föregående skrapning i lokalbedövning. Ett ärr kan bli kvar efter behandlingen.

Skrapning och bränning

Förändringen skrapas bort med ett speciellt instrument och området bränns därefter för att förstöra kvarvarande celler. Ett ärr blir vanligen kvar efter behandlingen.

Ljusbehandling

Fotodynamisk terapi innebär att ett ljuskänsligt läkemedel appliceras på huden. När området sedan belyses med en speciell lampa efter tre timmar aktiveras läkemedlet och förstör de sjuka cellerna. Ett ärr kan bli kvar efter behandlingen.

Operation

Mindre förändringar kan tas bort kirurgiskt i sin helhet. Ingreppet sker i lokalbedövning.

Behandling vid invasiv skivepitelcancer

När cancern har vuxit ner i hudens djupare lager är operation den vanligaste behandlingen. Hela förändringen tas bort tillsammans med marginal av frisk hud för att minska risken att cancern återkommer.

Strålbehandling

Om operation inte är möjlig, till exempel på grund av patientens allmäntillstånd eller om förändringen sitter på ett svårtillgängligt ställe, kan strålbehandling användas. Strålningen förstör cancercellerna och kan ges både som primär behandling eller som komplettering efter operation.

Behandling när det har spridit sig eller kommit tillbaka

I mer avancerade fall kan ytterligare behandlingar behövas.

Operation av lymfkörtlarna

Om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna i närheten opereras dessa bort. Detta kombineras ibland med strålbehandling.

Immunförsvarsstärkande läkemedel

Vid spridd skivepitelcancer kan immunterapi användas. Läkemedel som stimulerar kroppens eget immunförsvar gör det möjligt att angripa och bromsa tumörcellerna. Dessa behandlingar ges på specialistklinik och följs upp noggrant.

När bör du söka vård?

Det är viktigt att kontakta vården om du upptäcker en hudförändring som inte försvinner inom några veckor, särskilt om den växer, blöder eller känns sårig. Personer som tidigare haft hudcancer eller förstadier bör vara extra uppmärksamma. Tidig diagnostik och behandling ger de bästa förutsättningarna för ett gott resultat.