Ansträngningsinkontinens
Ansträngningsinkontinens innebär att man läcker urin när trycket mot urinblåsan ökar, som när man hostar, nyser, skrattar eller rör sig fysiskt.
Det beror oftast på att stödet från bäckenbottenmuskulaturen har försvagats, vilket påverkar urinrörets förmåga att hålla tätt. Ansträngningsinkontinens är särskilt vanligt bland kvinnor efter graviditet eller i samband med klimakteriet, men kan även förekomma hos män, till exempel efter en prostatektomi.
Orsak
Ansträngningsinkontinens orsakas främst av en försvagning i de muskler och stödjevävnader som håller upp urinblåsan och urinröret. När dessa strukturer inte längre ger tillräckligt stöd, kan urininkontinens (läckage) uppstå vid ökat tryck i buken. Hos kvinnor handlar det ofta om en försvagad bäckenbotten efter graviditet och förlossning och med åren kan även hormonförändringar bidra till att vävnaderna förlorar elasticitet och styrka; särskilt i samband med minskad östrogenproduktion.
Riskfaktorer
Det finns vissa riskfaktorer för att utveckla ansträngningsinkontintens för kvinnor:
- Graviditet
- Vaginal förlossning
- Övervikt
- Stigande ålder
- Ärftlighet
- Hormonella förändringar
- Upprepade tunga lyft under lång tid
- Kronisk hosta (t.ex.) KOL
- Låg fysisk aktivitet
- Rökning
Behandling
Behandling av ansträngningsinkontinens anpassas utifrån individens symtom, livssituation och eventuella bakomliggande orsaker. Det finns flera metoder för att minska eller helt bli av med besvären, och i många fall ger kombinationen av egenvård och medicinsk behandling goda resultat.
Egenvård
För många är det möjligt att minska besvären genom bäckenbottenträning och vissa livsstilsförändringar. Knipövningar stärker muskulaturen kring urinrör och urinblåsa och är en viktig del av behandlingen av ansträngningsinkontinens. Regelbundna övningar kan ge förbättrad kontroll över tiden.
Andra åtgärder som kan ha positiv effekt är att minska övervikt, sluta röka, undvika förstoppning och att anpassa sina dryckesvanor. Det kan underlätta att minska sina koffeinintag och planera sina toalettbesök. På Aleris kan vi ge dig stöd och instruktioner kring övningar och rutiner för att behandla dina besvär.
Läkemedel
Det finns i dagsläget inga läkemedel som är särskilt utvecklade för just ansträngningsinkontinens, men i vissa fall kan man erbjuda behandling med läkemedel som stärker urinrörets muskulatur eller lokalt påverkar nivåerna av östrogen.
För kvinnor efter klimakteriet kan lokal östrogenbehandling i form av exempelvis vagiatorer ha en viss positiv effekt på slemhinnor och vävnadstonus. Det kan i sin tur bidra till minskat urinläckage.
Läkemedelsbehandling används främst som ett komplement till andra metoder.
Operation
Ansträngningsinkontinens kan behandlas med operation när andra behandlingsmetoder inte ger tillräcklig effekt. Det vanligaste ingreppet vid ansträngningsinkontinens hos kvinnor är TVT (band/slyngplastik) där ett stödjande band placeras under urinröret för att stabilisera vävnaden. Ingreppet sker vanligtvis i narkos eller lokalbedövning och har god dokumenterad effekt.
Kirurgisk behandling föregås alltid av noggrann utredning och individuell bedömning.
Misstänker du ansträngningsinkontinens?
Om du märker att du läcker urin i samband med hosta, skratt eller annan fysisk aktivitet kan det vara ett tecken på ansträngningsinkontinens. Många väntar länge med att söka hjälp, men det finns effektiv behandling och stöd att få.
Hos Aleris kan du få en noggrann bedömning och hjälp att hitta en behandling som passar just dig. Vi erbjuder både rådgivning, undersökning och individuell behandlingsplan utifrån dina behov.
Ta gärna kontakt med någon av våra mottagningar för att boka en tid hos gynekolog.