Det sjuka småbarnet

Barn blir sjuka i infektioner, det är helt normalt. Yngre barn är oftare sjuka än äldre på grund av att det ofta träffar på ett virus eller en bakteriestam för första gången och därför inte är immun mot det. Det är nämligen så immunförsvaret fungerar, att efter en infektion (eller en vaccination) lär det sig att känna igen den smittan och kan skydda sig i framtiden genom att bilda antikroppar av IgG typ. Tyvärr finns det så många olika smittor som barnet behöver gå igenom att perioden från 6 månaders ålder (fram till dess har barnet ett visst skydd av antikroppar från modern som förts över moderkakan under slutet på graviditeten)  till ca 3 år kommer infektionerna tätt. Man brukar räkna med att ett dussin infektioner/år i den här åldern är helt normalt och eftersom vintern är högsäsong så kan denna tid ibland kännas nästan hopplös. Det går över och för varje infektion barnet genomgått så ökar försvarsförmågan för framtida infektioner.

 

Majoriteten av infektioner under småbarnsåren är orsakade av virus, oftast förkylningsvirus med symtomen hosta snor och feber. De allra flesta infektioner, även många orsakade av bakterier ex öroninflammation, tar barnets eget immunförsvar hand om utan någon hjälp. Ett litet fåtal infektioner är dock farliga för barnets liv och hälsa och kräver hjälp från sjukvården med antibiotika och/eller andra insatser.

 

Vad skall man då som förälder ha koll på då barnet är sjukt för att märka när man måste uppsöka sjukvård?

Svaret är ALLMÄNTILLSTÅNDET! Det är det enda som är riktigt intressant. Om febern är hög eller långvarig eller om barnet fått utslag på kroppen har en mycket underordnad betydelse.

Det kan vara lite svårt att förklara i ord vad allmäntillstånd är men det handlar om hur påverkat barnet är av sin infektion. Om det är slött, reagerar dåligt, inte vill ta emot vätska, har en snabb arbetskrävande andning, stark smärta, stark törst eller avviker mycket i sitt beteende så bör man ta en akut kontakt eller uppsöka sjukvård. Är det ett spädbarn skall man ha en lägre ribba att kontakta sjukvården då dessa barn har mindre marginaler. Alla barn blir ju trötta och sega om de har hög feber, särskilt om det hållit i sig i flera dagar och barnet ligger lite back i vätskeintag men det är en stor skillnad mellan ett barn som är ”friskt sjuk” och ”sjukt sjuk”. Många gånger kan man prova att ge febernedsättande. Om barnet efter en stund piggnar på sig och kan sitta uppe, dricka lite saft och se en film så är det som regel ingen akut fara just då.

 

Vad ska man mer göra som förälder när barnet har en infektion med feber och luftvägssymtom?

Förutom att ha koll på barnets allmäntillstånd och reagera om det försämras följer här några viktiga områden:

Vätska: Precis som de flesta vuxna inte är sugna på biff med bearnaisesås när de har influensa så vill ett barn med feber ofta inte äta så mycket. Om barnet tidigare är friskt så gör det här ingenting, efter infektionen så tar det tillbaka den vikt det förlorat även om infektionen varit långdragen. Vätska måste dock barnet ha för att klara sig. Vätskan bör innehålla socker, t.ex saft, nyponsoppa etc. Om barnet ammas så amma tätare. Om barnet har ont i munnen pga infektionen eller om mycket segt slem gör det jobbigt att dricka så kan man prova med isglass. I värsta fall får man spruta med dosspruta små mängder saft i kindens insida och hålla för munnen så barnet måste svälja, för vätska måste barnet ha där finns ingen väg runt. Om det är svårt att få i vätska så är urinproduktionen ett sätt att hålla koll på att man inte får i sig alltför lite. Det bör inte gå mer än max 12 timmar sedan barnet senast kissat.

 

Feber: Möjligen är det ibland lite väl mycket fokus på feber vid infektioner, på allmäntillståndets bekostnad, för det finns inget direkt likhetstecken mellan hur hög febern är och hur allvarlig infektionen är. Små barn får lätt hög feber och i princip kan ett i övrigt friskt barn inte via en infektion få så hög feber att febern i sig själv blir farlig. På många ställen anges att man ska kontakta sjukvård om febern varat över 3 dagar. Det finns inget magiskt med den tidsgränsen för å ena sidan går många ofarliga virusinfektioner med hög feber betydligt längre än så, vid influensa t.ex ofta över en vecka medan det å andra sidan tyvärr finns enstaka infektioner som kan bli farliga för barnet på betydligt kortare tid. Däremot kan febern kopplat till allmäntillståndet ge mer information. Om efter några dagars infektion febern börjar stiga och barnet blir hängigare så bör man ta kontakt med sjukvård för en bedömning.

Låg feber bör man inte behandla med febernedsättande medicin för det finns mycket som talar för att det gör att immunförsvaret fungerar effektivare. Hög feber som gör barnet slött och ovilligt att ta emot vätska är däremot destruktivt och bör behandlas med paracetamol (t.ex. Alvedon) eller ibuprofen (t.ex Ipren). Var gränsen går för när ett litet barn blir påverkad av feber är individuellt men de flesta börjar krokna över 39 grader. Ett väldigt vanligt telefonsamtal till mottagningen under infektionstider handlar om att föräldrar inte får ned febern på barnet. Ofta beror det på att barnet får för låg dos. För paracetamol är doseringen 10-15mg/kg, 4ggr/dygn. Tittar man på t.ex Alvedon stolpiller 60 mg så står det ”för barn 5-10kg”. Väger barnet då 9 kg så får det knappt 7mg paracetamol/kg vilket är för lite för att ha effekt…  Det barnet ska ha två stolpiller för att komma upp i tillräcklig dos!  Ibuprofen kan hos enstaka vuxna ge astmabesvär men hos små barn med förkylningsastma behöver man inte alls tänka på den biverkningen utan det går bra att ge.

 

Hosta: Vi ska vara väldigt tacksamma för hosta vid luftvägsinfektioner för det förhindrar ansamling av slem i luftvägarna vilket annars skulle ge upphov till lunginflammation. Det är huvudorsaken till att man ska vara extremt restriktiv med potenta hostdämpande mediciner (Coccilana och Lepheton) vars stora problem är att de faktiskt fungerar.  Den enda gång de kan komma i fråga är någon enstaka natt till helt utmattat barn som behöver sova för att bli frisk.  

Slemlösande mediciner som Mollipect och Bisolvon har ingen påvisad effekt mot hosta och bör därför inte ges. De gånger Mollipect faktiskt har en tydlig effekt beror det på att det finns ett inslag av astma i hostan där efedrinkomponenten i Mollipect har en verkan. Det är dock många gånger bättre att uppmärksamma och ge en mer adekvat behandling av astman. På samma sätt är Mixtur Bricanyl och Ventoline inga ”hostmediciner”.

Vad skall man göra då? Jo riklig dryck hjälper till att lösa slem och göra det mer lättupphostat. Det som faktiskt också har en dokumenterad effekt är honung. Ge med sked eller lös upp i lite varmt vatten (ej hett) till barn över 1 års ålder.

 

Snor och nästäppa: Spädbarn har svårt att andas genom munnen och det gör att en förkylning med nästäppa blir jobbig för en bebis. Mest problematiskt kan det bli att äta eftersom barnet släpper bröstet eller flaskan om den har svårt att få luft. Även sömnen blir ofta djupt störd.

Vad kan man då göra? Är det så mycket snor att det är svårt för barnet att äta så kan man skölja ur näsan innan matning med fysiologisk koksaltlösning. Det behövs ofta mer än några droppar för att få ut segt snor (man kan behöva använda mer än en pipett). Det är inte farligt att skölja rent babynäsan på detta sätt även om barnet verkar tycka det är obehagligt och kan hosta till eller tillfälligt göra uppehåll i andningen pga att dykreflexen utlöses. Om barnet bara är nästäppt och det inte är snor så sluta med koksaltdroppar och eventuell nässug, det gör då ingen nytta utan kan tvärtom vara retande.

Vad gäller sömnen vid nästäppa så verkar högläge avsvällande på näsans slemhinnor. Det räcker dock inte med att lägga några böcker under barnets säng utan för att få effekt behöver barnet komma upp i minst 30 graders vinkel vilket motsvarar sittställningen i babysitter eller bilbarnstol. Andra lösningar är att själv sova sittande med barnet på magen eller att palla upp med kuddar.

Från 1 års ålder finns avsvällande nässpray (t.ex Otrivin 0.5mg/ml). Tidigare fanns en beredning för barn från 1 mån ålder som tyvärr inte längre går att få i Sverige annat än som licenspreparat.      

Barn blir sjuka i infektioner, det är helt normalt. Yngre barn är oftare sjuka än äldre på grund av att det ofta träffar på ett virus eller en bakteriestam för första gången och därför inte är immun mot det. Det är nämligen så immunförsvaret fungerar, att efter en infektion (eller en vaccination) lär det sig att känna igen den smittan och kan skydda sig i framtiden genom att bilda antikroppar av IgG typ. Tyvärr finns det så många olika smittor som barnet behöver gå igenom att perioden från 6 månaders ålder (fram till dess har barnet ett visst skydd av antikroppar från modern som förts över moderkakan under slutet på graviditeten)  till ca 3 år kommer infektionerna tätt. Man brukar räkna med att ett dussin infektioner/år i den här åldern är helt normalt och eftersom vintern är högsäsong så kan denna tid ibland kännas nästan hopplös. Det går över och för varje infektion barnet genomgått så ökar försvarsförmågan för framtida infektioner.

 

Majoriteten av infektioner under småbarnsåren är orsakade av virus, oftast förkylningsvirus med symtomen hosta snor och feber. De allra flesta infektioner, även många orsakade av bakterier ex öroninflammation, tar barnets eget immunförsvar hand om utan någon hjälp. Ett litet fåtal infektioner är dock farliga för barnets liv och hälsa och kräver hjälp från sjukvården med antibiotika och/eller andra insatser.

 

Vad skall man då som förälder ha koll på då barnet är sjukt för att märka när man måste uppsöka sjukvård?

Svaret är ALLMÄNTILLSTÅNDET! Det är det enda som är riktigt intressant. Om febern är hög eller långvarig eller om barnet fått utslag på kroppen har en mycket underordnad betydelse.

Det kan vara lite svårt att förklara i ord vad allmäntillstånd är men det handlar om hur påverkat barnet är av sin infektion. Om det är slött, reagerar dåligt, inte vill ta emot vätska, har en snabb arbetskrävande andning, stark smärta, stark törst eller avviker mycket i sitt beteende så bör man ta en akut kontakt eller uppsöka sjukvård. Är det ett spädbarn skall man ha en lägre ribba att kontakta sjukvården då dessa barn har mindre marginaler. Alla barn blir ju trötta och sega om de har hög feber, särskilt om det hållit i sig i flera dagar och barnet ligger lite back i vätskeintag men det är en stor skillnad mellan ett barn som är ”friskt sjuk” och ”sjukt sjuk”. Många gånger kan man prova att ge febernedsättande. Om barnet efter en stund piggnar på sig och kan sitta uppe, dricka lite saft och se en film så är det som regel ingen akut fara just då.

 

Vad ska man mer göra som förälder när barnet har en infektion med feber och luftvägssymtom?

Förutom att ha koll på barnets allmäntillstånd och reagera om det försämras följer här några viktiga områden:

Vätska: Precis som de flesta vuxna inte är sugna på biff med bearnaisesås när de har influensa så vill ett barn med feber ofta inte äta så mycket. Om barnet tidigare är friskt så gör det här ingenting, efter infektionen så tar det tillbaka den vikt det förlorat även om infektionen varit långdragen. Vätska måste dock barnet ha för att klara sig. Vätskan bör innehålla socker, t.ex saft, nyponsoppa etc. Om barnet ammas så amma tätare. Om barnet har ont i munnen pga infektionen eller om mycket segt slem gör det jobbigt att dricka så kan man prova med isglass. I värsta fall får man spruta med dosspruta små mängder saft i kindens insida och hålla för munnen så barnet måste svälja, för vätska måste barnet ha där finns ingen väg runt. Om det är svårt att få i vätska så är urinproduktionen ett sätt att hålla koll på att man inte får i sig alltför lite. Det bör inte gå mer än max 12 timmar sedan barnet senast kissat.

 

Feber: Möjligen är det ibland lite väl mycket fokus på feber vid infektioner, på allmäntillståndets bekostnad, för det finns inget direkt likhetstecken mellan hur hög febern är och hur allvarlig infektionen är. Små barn får lätt hög feber och i princip kan ett i övrigt friskt barn inte via en infektion få så hög feber att febern i sig själv blir farlig. På många ställen anges att man ska kontakta sjukvård om febern varat över 3 dagar. Det finns inget magiskt med den tidsgränsen för å ena sidan går många ofarliga virusinfektioner med hög feber betydligt längre än så, vid influensa t.ex ofta över en vecka medan det å andra sidan tyvärr finns enstaka infektioner som kan bli farliga för barnet på betydligt kortare tid. Däremot kan febern kopplat till allmäntillståndet ge mer information. Om efter några dagars infektion febern börjar stiga och barnet blir hängigare så bör man ta kontakt med sjukvård för en bedömning.

Låg feber bör man inte behandla med febernedsättande medicin för det finns mycket som talar för att det gör att immunförsvaret fungerar effektivare. Hög feber som gör barnet slött och ovilligt att ta emot vätska är däremot destruktivt och bör behandlas med paracetamol (t.ex. Alvedon) eller ibuprofen (t.ex Ipren). Var gränsen går för när ett litet barn blir påverkad av feber är individuellt men de flesta börjar krokna över 39 grader. Ett väldigt vanligt telefonsamtal till mottagningen under infektionstider handlar om att föräldrar inte får ned febern på barnet. Ofta beror det på att barnet får för låg dos. För paracetamol är doseringen 10-15mg/kg, 4ggr/dygn. Tittar man på t.ex Alvedon stolpiller 60 mg så står det ”för barn 5-10kg”. Väger barnet då 9 kg så får det knappt 7mg paracetamol/kg vilket är för lite för att ha effekt…  Det barnet ska ha två stolpiller för att komma upp i tillräcklig dos!  Ibuprofen kan hos enstaka vuxna ge astmabesvär men hos små barn med förkylningsastma behöver man inte alls tänka på den biverkningen utan det går bra att ge.

 

Hosta: Vi ska vara väldigt tacksamma för hosta vid luftvägsinfektioner för det förhindrar ansamling av slem i luftvägarna vilket annars skulle ge upphov till lunginflammation. Det är huvudorsaken till att man ska vara extremt restriktiv med potenta hostdämpande mediciner (Coccilana och Lepheton) vars stora problem är att de faktiskt fungerar.  Den enda gång de kan komma i fråga är någon enstaka natt till helt utmattat barn som behöver sova för att bli frisk.  

Slemlösande mediciner som Mollipect och Bisolvon har ingen påvisad effekt mot hosta och bör därför inte ges. De gånger Mollipect faktiskt har en tydlig effekt beror det på att det finns ett inslag av astma i hostan där efedrinkomponenten i Mollipect har en verkan. Det är dock många gånger bättre att uppmärksamma och ge en mer adekvat behandling av astman. På samma sätt är Mixtur Bricanyl och Ventoline inga ”hostmediciner”.

Vad skall man göra då? Jo riklig dryck hjälper till att lösa slem och göra det mer lättupphostat. Det som faktiskt också har en dokumenterad effekt är honung. Ge med sked eller lös upp i lite varmt vatten (ej hett) till barn över 1 års ålder.

 

Snor och nästäppa: Spädbarn har svårt att andas genom munnen och det gör att en förkylning med nästäppa blir jobbig för en bebis. Mest problematiskt kan det bli att äta eftersom barnet släpper bröstet eller flaskan om den har svårt att få luft. Även sömnen blir ofta djupt störd.

Vad kan man då göra? Är det så mycket snor att det är svårt för barnet att äta så kan man skölja ur näsan innan matning med fysiologisk koksaltlösning. Det behövs ofta mer än några droppar för att få ut segt snor (man kan behöva använda mer än en pipett). Det är inte farligt att skölja rent babynäsan på detta sätt även om barnet verkar tycka det är obehagligt och kan hosta till eller tillfälligt göra uppehåll i andningen pga att dykreflexen utlöses. Om barnet bara är nästäppt och det inte är snor så sluta med koksaltdroppar och eventuell nässug, det gör då ingen nytta utan kan tvärtom vara retande.

Vad gäller sömnen vid nästäppa så verkar högläge avsvällande på näsans slemhinnor. Det räcker dock inte med att lägga några böcker under barnets säng utan för att få effekt behöver barnet komma upp i minst 30 graders vinkel vilket motsvarar sittställningen i babysitter eller bilbarnstol. Andra lösningar är att själv sova sittande med barnet på magen eller att palla upp med kuddar.

Från 1 års ålder finns avsvällande nässpray (t.ex Otrivin 0.5mg/ml). Tidigare fanns en beredning för barn från 1 mån ålder som tyvärr inte längre går att få i Sverige annat än som licenspreparat.  

 

Ibland råkar man ut för en komplikation till förkylningen. Läs här om öroninflammation och förkylningsastma som är två vanliga sådana komplikationer hos småbarn   

 

Vart vänder man sig om man behöver hjälp av sjukvården?

1177 kan man ringa till dygnet runt för rådgivning. Det är en bra funktion, men man ska dock vara beredd på att det beslutstöd som används ofta gör att man ger rådet att uppsöka akut vård för säkerhets skull. Det motsatta vore ju naturligtvis mycket värre.

Barnakuten är rätt ställe att vara på om barnet är svårt sjukt, men undvik det annars. Väntetiden, framförallt i infektionstider, är ofta lång och eftersom majoriteten av de barn som sitter i väntrummet är infekterade är risken stor att man går hem med en annan infektion än den man gick dit med... Dessutom är möjligheten till kontinuitet och uppföljning mycket begränsad.

Vårdcentralen är oftast det bästa valet om möjligt. Där finns goda möjligheter till kontinuitet och uppföljning av barnet.

Närakut/Lättakut är framförallt om man kan få en bokad tid en mindre risk för barnet att utsättas för ytterligare smitta än Barnakuten men precis som den är möjligheterna till kontinuitet och uppföljning begränsad

 

Fredrik Cederblad, Barnläkare


 

Till toppen av sidan